onsdag 4 augusti 2010

4 år

Älskade lilla mamma.

Fyra år av saknad, sorg och minnen men även stunder av lycka och ett nytt liv till vår jord.

Hur har jag orkat andas varje andetag fram till denna stund? Hur tog livet oss hit idag när det känns som att du lämnade oss igår?

Vårt stora stöd. Du med all din styrka, pondus, integritet, spontanitet, glädje och vägledning.

Min saknad är så stor, så stor.

Du lever kvar
inom mig.


3 kommentarer:

camilla - vitarummet sa...

Skickar en stor värmande kram!

Mia sa...

Hej.

Så fint skrivet. Ens föräldrar är alltid ens föräldrar, en så stor del av ens liv. Ett så stort tomrum som man måste lära sig leva med. Blir lite ledsen i ögat när jag läser dina ord. Vilken tur att man har sin famij och sina barn som ger en lycka och kärlek.

Kram Mia

Mallanmamma - studerande ung mamma sa...

Usch blev väldigt tagen av din fina text till din mamma! Hoppas hon hör dina ord genom själen.